Nothing nothing nothing
So full of nothing
Empty empty empty
Empty by my side
I, me, myself
I´m with me
So why do I feel so lonley?!?
(också skriven i början av 2000 talet... ni ser... jag var munter redan på den tiden... för att inte tala om fiffig!!!)
Sommardoft
7 år sedan
5 kommentarer:
Ja det var väldigt vilken muntergök Du var då... ;)
Haha... nä men ganska finurlig med orden!
Så berätta för mig kära Katten...
Hur kan jag vara så tom... när jag är fylld ingenting...
Hur kan jag vara så ensam... när jag tomhet är vid min sida...
Hur kan jag vara så ensam när jag har migsjälv...
=(
Du är inte ensam hjärtat.
Vi finns här. Vi älskar dig. Du är underbar.
Puss & Kram
Paradoxalt nog kan jag bemöta det Du skriver med motfrågor...
Hur kan mitt liv vara så tomt, när det ständigt är fyllt med något innehållsrikt?
Hur kan jag vara ensam, trots att vi är två?
Substans i livet skapas inte genom att man rent schablonmässigt applicerar en parrelation som lösningen på ensamheten, eller aktiviteter som lösning på tomhet, jag tror man har större makt än så över sitt öde. Allt vi gör styrs av val, alltså val vi gör både medvetet och undermedvetet. Vi kan välja våra reaktioner, det är bara olika svårt beroende på situation.
Så, vad fyller ett tomrum? En kopp kaffe med en vän, eller en TV-show på Kanal 8? Vad ersätter ensamhet, en vän eller ett korsord?
Idag är jag djup... flummig... och bara mig själv... det har jag valt själv! Om Du blev så mycket klokare av det jag skrev ovan vet jag inte, men kram i alla fall! Katten
Tisa: Jag vet hjärtat... men ibland känns det väldigt ensamt... Love U! Puss! =)
Katten: Jag vet allt det där... om du läser hela min blogg vet du att jag vet... Men vetskap hindrar inte känslor... och du väljer inte alltid hur du ska må! Ibland kan du välja... långt ifrån alltid... Nej... jag är inte som alla andra... därför fungerar inte "vanliga shablonmässiga mallar" på mig... jag kan inte alltid styra över alla reaktioner... dock har det blivit lättare och färre impulshandlingar sen jag började med medicinen... lite svårt att förklara för någon som inte har eller levt nära någon med den diagnos jag har... jag skyller absolut inte ifrån mig på min ADHD... tvärtom... jag vet vad jag har att jobba med!
Jag vet att man kan vara lika ensam i en befolkad storstad, en fest, en relation... som på en öde ö! Jag projecerar inte min innre ensamhet på en yttre ensamhet... inte med den kunskap och insikt jag sitter med idag...
Ibland går det inte att fylla sin dag med något meningsfullt eller innehållskrikt... ibland finns ingen energi... ibland känns allt som om inget spelar någonroll... nej... det är för mig inget val många av gångerna... tyvärr...
Jag jobbar på det och gör mitt bästa... Kram på Katten
Skicka en kommentar