Härliga dagar!

Jag har haft underbara dagar med underbara människor utanför stan... bort från all stress och tristress... Två härliga spontan dygn! Kunde inte haft det bättre! Tackar husvärden Knotan, ena grannen och systrarna Trashbaumer för en favvo helg! TACK! <3

Knotan pratar i mobil med grannen:
-The girls had a party here tonight. They broke the hell...

Så... Jag och Zessan har haft sönder helvetet... Vilken bedrift!!!

Här är systrarna Trashbaumers bloggar:

Tisa: http://highrollers.blogg.se/
Zessan: http://zessans.blogg.se/

Låt inte din brist på intelligens drabba andra!

Har inte skrivit så mkt senaste tiden... har varit så deprimerad, olycklig och frustrerad... Gör man varandra olyckliga och ledsna ska man nog inte vara... Känner mig lite lättad... men ändå ledsen... Felet låg inte hos mig... men vissa saker klarar man inte av... klarar inte jag av...

Blir faschinerad över hur folk tänker egentligen... eller kommer på sig själv att inte tänka!!! Tänk tre steg fram... och propsa inte på att du har rätt eller att "det är så" när du insett att du har fel... för du tänkte inte så långt... Tanke, omtanke, handling och konsekvens... Låt inte andra lida för att du inte är tillräckligt smart!!!

Dags att leva... livet ropar...

Fuck that!

Nej... det går inte... kan inte. Inte till priset av mig själv! Jag är mig själv och jag kommer alltid vara mig själv... Jag tänker inte bli nedvärderad som person! Vad fan lider ni av?!?

Du kan inte ge mig det jag behöver... jag behöver känslor! Jag lever av och med känslor! Hur kan du då förvägra mig dem och tycka att jag ska vara nöjd? Vem gav dig ens rätten att tycka något om hur jag ska leva mitt liv överhuvudtaget?!?! Jag är så ledsen! Önskar att det inte var så, men du gör mig olycklig och deprimerad och osäker... Och ljug aldrig för mig för du vet att jag kommer att få reda på det förr eller senare... lögner är till för ynkryggar! Fuck that!

Smell the coffee... before it is to late...
(Smell the coffee... before it is to latte... eh..?)

Zombie

Kan man vara zombie medans man lever?

Nederlag...

Skulle på dop... kom inte utanför dörren ens... fan... Hatar att få ångest o panik... Och varför är alltid dagtid mycket jobbigare än kvällstid?!? Seriösa sociala tillställningar där man inte känner folk, dagtid... Trodde jag skulle fixa det... jag ville ju gå... Jag försökte... men var oförmögen... virrade runt i lägenheten, stressad men i slowmotion... ångest... panik... hjärtklappning... tårar...

Förlåt...

Jag HATAR alkohol... skyll aldrig på alkoholen... skyll er själva!!!

Vad är det frågan om!?! Dagen var väl ok förutom att man måste hålla reda på för fulla våldsverkare, triggare och ex interner... Se till att dom inte slåss, vinglar ut i vägen, trillar ner för trappor, hålla reda på deras tillhörigheter och gömma knivar...

Men e fortfarande lika frustrerad som innan... men nu ännu mer besviken...

Jag HATAR alkohol... avskyr det! Bland de värsta drogerna... Folk blir helt dumma i huvudet, efterblivna, dysfunktionella och blir senildementa! Fulla människor skyller på alkohol när de gjort något dumt... Jag dricker inte... så alkohol är aldrig en godtagbar ursäkt för mig... skyll aldrig på alkoholen... skyll er själva... och på er själva...

I natt går den här katten till sängs besviken och i tryckt mängder med sömntabs... besviken, frustrerad och ledsen...

Vad hände!?!

Dagen vände och blev en enda stor frustration, uppgiven, villrådig, osäker jävla röra... jag vill inte må såhär... jag behöver nån jävla urrensning... skeva loss totalt... bli besinningslöst galen och konstig... jag vill inte må såhär...

Jag vill slåss, kramas, hata, älska, skeva, kontrollera, skratta, gråta, deppa, skina som en sol, blixtra som ett åskmoln, sparka bakut, skrika, fnittra, förakta, vara ödmjuk, intelligent, idiotisk, smart och korkad... men just nu känner jag mig bara oförmögen...

Jag är orättvis, tvetydig, älskvärd, beundransvärd, snäll, godtrogen, hatisk, föraktfull, dömd, dum, naiv, förutseende, impulsiv, aggressiv, handlingsförlamad, driftig, rättvis, ärlig, konstig, och oförmögen...

En bra dag...

Idag har varit en bra dag med bra människor! Nya och gamla! Känns bra att få lite nya rutiner... nu ska det bli ändring...

Medicinen har tagits i sin hela dos 54mg en längre tid och det blir bättre och bättre. Det känns iallafall bra att det är på rätt väg...

Ibland förstår jag mig inte på folk...

Don´t take all my brothers away pls!

Free NonNon... frameing o falsk anklagelse är aldrig ok! Ta inte min lillebror från mig! Ni har redan tagit min storebror!!! Grät för er igår!

Snälla Chili vakna nu!!! Respirator gör ingen glad! Grät för dig i går!

Var glad att jag åkte hem tidigt... pallar inte med sån där dum jävla skit som ni håller på med. Sluta mäta era jävla kukar när inte inte har nån stake!!!

Kramar mitt Hallongodis varsamt och hoppas att jag åtminstonne får behålla det...

Fy fan den här dagen kunde jag hoppat över!!!

En skit dålig dag med skitdåliga nyheter!!!

Chili du måste vakna nu!!! =( <3

Lillebror... Lillebror... mitt hjärta blöder... du förtjänar så mycket bättre än det där! Jag tänker på dig hjärtat... <3 Saknar dig!!!

Ingenting är kul idag!!!

Känslolös?

Var hos läkaren idag och vi fortsätter med dosen 54mg. Han bekräftade även att det var mycket att bearbeta psykiskt när man ser världen och tillvaron med nya ögon...

Då kan man ju undra varför man inte får nån hjälp!?! Någon att tala med och få stöd av. Vad som är normalt att känna och hantera allt det nya för det är inte lätt!!! Så mycket nya intryck, eftertankar, tankar, besvikelser, insikter mm... känsla av att känna sig seg, trögtänkt och svår fokuserad och orkeslös... vad är övergående och vad är normalt? Huvudvärken skulle vara övergående... men det ständiga överglidandet i fjärrsyn och förvirring? Är det så det ska vara?

Jag känner ingen genuin genomsyrande glädje längre... ingen lycka... ingen tillfredställelse... den enda äkta genuint intensiva känslan jag kan känna just nu är aggression, ilska, besvikelse och frustration... Självklart inte hela tiden... men det är det enda genuina jag kan känna just nu... Ska det vara en positiv förändring?!?!

Fortsättning följer....

Fånga dagen!

Upptäcker vad som är viktigt i livet!

Återkommer med nya funderingar...

I bland har man ingen aning...

I dag har varit en ganska bra dag egentligen... med folk som jag uppskattar och tycker om... vet inte hur jag ska avsluta den här meningen...

Jag mår så att jag inte kan beskriva det... det kryper i kroppen på mig och jag mår illa, känner mig illa till mods... har svårt att finna acceptans i verkligheten men försöker ändå... försöker hitta ett sätt att förhålla mig till den nya verklighet som uppenbarat sig för mig... ett sätt som inte får mig att gå under... vill vända mig ut och in och tömma hjärnan på tankar, kroppen på spänningar och känslor... det gör ont, svider, stör och förgör... samtidigt så upskattar jag nya saker...hittar nya saker att lägga fokus på... nya insikter och reflektioner... förändring! Jag försöker! Jag kommer att lyckas... jag kommer att falla igen... och jag kommer resa mig... Jag kommer alltid att kämpa!

Tack till mina vänner, tack till er som inte dömmer mig, till er som ser mig för den jag är, som tar mig för den jag är, till er som är äkta och inte räds det som är annorlunda. Jag kanske är dålig på att visa uppskattning, om det vet jag inget, jag försöker... men ni ska veta hur mycket jag värderar det!!!

"Jag är en liten dalört"

Konstigt, skruvat, galet... precis som vanligt! Jag är en liten falukorv... sa han o kröp in från balkongen...

-Det där är ljusknappen!
-Det sa dom om mig också en gång i tiden!

Tack söta ni för en märklig, lite annorlunda men rolig scen...

Hit med en hobby!

Inatt var jag ute i skogen och dansade... Lovley!

Sluta kasta pollen på mig sa jag till gräs och träd... men dom lyssnade inte... Eller så hörde dom inte för musiken...

Har skrivit o messat mycket med Gotizz, hon är en fin o rar person... tar sig tid och dömmer mig inte... tar mig för den jag är... Ska försöka hitta en hobby, köpa en laptop och lära mig läsa en bok, så jag kan åka o hälsa på Gotizz... utan att få dampspunk på en ö... trots att den inte är öde...

Funderar på varför man tänker...

Ibland undrar man varför man ens tänker... eller försöker... eller bryr sig... man mår ju bara dåligt av det!!!

Fett äkta!

Medicinen verkar ha lugnat ner sig lite och en hel dos (54mg) fungerar ganska bra... Aningen lite för emotionell dock... övergående hoppas jag... visst är jag van med kaotiska känslostormar, besvikelse, glädje, destruktivitet, kärlek, aggressioner, frustrationer osv. allt blandat i ett enda virrvarr som spretar åt alla håll o kanter, sticker folk i ögonen... fast det här känns som något helt annat! Något nytt... för att jag är ny...

Jag känner mig vilsen... skör... osäker... frustrerad... ensam... ensam... ensam och åter ensam... tårarna är ofta de enda som smeker min kind... mina bästa vänner tårarna... kommer alltid tillbaka... kommer alltid finnas där...

Ett uppvaknande lite för sent kanske... folk bryr sig inte om personen bakom det fysiska, materiella, finansiella... det är inte mig dom tycker om... det är inte mig dom ser... det är inte jag som är önskvärd...

Hellre ett brutalt uppvaknande, se verkligheten från den minde vackra sidan, känna besvikelsen och gå vidare... än att leva i en illusion... Jag är hellre älskad för den jag är, än för det jag ger! Hellre äkta än falsk!!!

Många tror att jag inte tycker om mig själv... Helt fel!!! Jag tycker om mig själv... jag tycker att jag är bra! Jag vet att jag har så mycket mer än vad ni väljder att se... och jag väljer att visa!

Folk säger att det bara är att skita ialla dåliga människor och att jag gräver ner mig... Mästrar mig i hur jag ska vara, känna, göra, tycka mm... Denna missunsamma värld tillåter en inte att vara lycklig... men inte heller att sörja, må dåligt, kritisera och bearbeta! Hur fan vill ni ha det egentligen!?!

Prova på att vara jag en vecka! Tänka dom tankar jag tänker, ha de erfarenheter jag har, känna de känslorna jag känner, uppleva saker som jag gör, bli behandlad som jag blir behandlad... ORKA VARA JAG!!! SEN kan ni komma o mästra mig i hur jag ska tänka, tycka, handla och vara! SEN kan ni dömma mig! Inte innan dess! Men ni kommer ALDRIG bli mig, ni kommer aldrig vara jag!!! SÅ DÖM MIG INTE!!!

It is true!

Story of my life!

Jag har huvudrollen i föreställningen om mitt liv... även om det bara är en vanföreställning!

Eller så är det bara livet som passerar i revy?!?

Kukeliku!

Undrar varför folk ska förstöra både sin egen och andras kvällar... spela snygg och ball... Tomma tunnor bullrar mest! Ska ni slåss så gör det för fan!!! Ut o klappa på varandra om det nu är det ni vill... men slåss med folk som vill slåss... och bjud inte upp till dans om ni inte är redo att hålla takten! Så sluta förstöra folks humör och tillvaro med erat jävla behov av penisförlängande självhävdande!

Och appropå manliga attribut... vänskap och lojalitet kommer ofta i skymmundan när två människor med kuk möts... Vad som är rätt och fel verkar inte spela någon roll, för folk med kukar kan göra saker med varandra... att hänga med grabbarna, ta en bira, dunka varandra i ryggen o berätta kukhistorier för varandra och berömma varandras kukstorlek...

Ni kan leka bäst ni vill med era jävla kukar! För INGEN av er har STAKE nog att ens tycka att något är rätt eller fel!!! Speciellt inte om man inte får tycka att kuken har rätt!!! Och hur ofta har en kuk rätt?!?!

Nu & då...

Idag är inte samma dag som igår... ej heller samma som i morgon... men i morgon är den samma dag som i går är idag... men imorgon kommer den aldrig mer att bli...

Ömklig...

Jag brister i gråt... ögonen vattnas och tårarna rinner... det svider i hjärtat och logiken i hjärnan hjälper inte ett skvatt... Det värker i bröstkorgen och jag känner mig förtvivlad... och förvirrad... och ensam... ensam ensam ensam...

Dessa stunder kommer då och då... när jag inser att jag har så mycket mer att ge... så mycket kärlek som aldrig kommer få se dagen ljus, just för att det finns för mycket... Det finns ingen med förmåga att ta mot allt jag har att ge... som jag vill eller kan ge det till... och som kan ge mig det jag behöver tillbaka... Jag har lärt mig leva med tanken att aldrig finna någon... För vem orkar leva med någon som jag... när jag knappt orkar leva med mig själv...

Päron och Hallongodis!

Hum... var inte så aggressiv och destruktiv idag... däremot såsig och disträ... alltid en framgång... Hade nog varit bättre att tagit 2/3 dos idag iallafall för jag hade glömt att föräldrarna skulle komma till Stan... Och jag hade glömt att ladda mobilen så den var inte påslagen... =( Förlåt mamma o pappa!) Hann träffa dom en sväng ändå!

Hade en mycket trevlig eftermiddag/förkväll med Hallongodis... Vi käkade... (jaja.. jag försökte äta iallafall... Hel dos=dålig aptit) gick en lång promenad i det fina vädret... Promenerade på ställen Hallongodis inte sett på ett par år... (1-2-3 KVV?!? Eller inte!!! Halv internskämt... som precis blev ännu roligare... så fängslande!!! Hehe... Cellan... Eh... *Hejda mig!!!*) Jaja.. avslutade promenaden med en te... Sen så måste Hallongodis hem...

En ganska trevlig dag trots allt ändå!

Experiment med medicin...

Idag hel dos... känns inte så bra... ska dricka mer vatten och vila ett tag... imorgon måste jag nog ta 2/3 dos för jag ska jobba... man kan ju inte slänga galgar på folk för att dom är irriterande... Ja folket alltså...

Och nu får det vara nog! Jag vill stänga det där jävla kapitlet! Inventera era jävla liv o se att det finns nåt där som inte stämmer!!! Jag vill fortsätta i livet även om ni stannat för länge sedan...

Ack ack pollenattack...

Jag tog bara 2/3 delars dos idag med... kändes bra idag med... kanske det är den rätta dosen och när det är jobbigt kan man ta hela.. hum... för det är ju inte bra att vilja gå runt o slå, lemlästa och tortera döda mörda ihjäl folk dagarna i ända... även om det kanske skulle bli en bättre värld... hum... Hel dos kanske inte är så dumt ändå... folk kanske lär sig o veta hut med några fingrar färre än alla andra... Haha... hugger av mitten fingrarna så de aldrig mer kan peka finger åt nån... Just det.. hur kul blev det nu då!?! Fuck U right back!!!

Pollen o astma har tagit över min kropp och tänker eliminera mig... hjärnan är full av nys. Lungorna fulla med host och luftrören fulla med ont... gräsligt med gräsallergi!!!

Allergifri allergisk katt...

Idag tog jag bara 2/3 av min medicindos... det känns bättre och jag har inte varit lika aggressiv, destruktiv och såsig i huvudet... dock har pollen och astma slagit till och jag sitter och hostar lungorna och luftrören i bitar... ont gör det!!! Hur mycket citodon och honungste måste man häva i sig för att få en kvarts host o smärtfri stund!

Gick hem tidigt idag för jag kände att jag inte kunde gå runt o hosta hela tiden... det tar på krafterna...

Imorgon försöker vi med en hel dos igen....

Den som ger sig in i leken får leken tåla... eller?!?

Jag är liten, kanske något år och leker med mina små kompisar i sandlådan, jag har en hink o spade... Jag tycker synd om min lilla kompis utan varken hink eller spade... så jag lånar honom min spade med överenskommelsen att jag ska få den tillbaka... Strax vill jag bygga ett slott och då behöver jag min spade för att ösa sand i min hink. Men min lilla kompis vill inte ge mig min spade tillbaka! Han blir arg och använder min spade för att kasta gegga på mig... när jag blir ledsen och inte förstår varför jag inte får min spade tillbaka möts jag med ord som "den som ger sig in i leken får leken tåla!"

Ok... "den som ger sig in i leken får leken tåla" tänker jag och drämmer min hink i huvudet på min lilla kompis som börjar skrika högljött, tjuta o gråta... Genast kommer det folk och lyfter upp den gråtande lilla snorungen... "stackars liten... HUR kunde du Mjau!!!" Genast blir man dömd, tittad på med anklagande, oförstående ögon... hur kan hon vara så hjärtlös!!! Det är ju nåt fel på den där kattungen!!! Det blir BUP o spjälsäng för dig Mjau! Ingen vill eller får leka med dig!

Vad fan hände med "den som ger sig in i leken får leken tåla"!?! Hur kan det bli jag som är boven i sandlådan... Hur kan det vara snorungen till spadtjuv som det är synd om!!! Det var han som la ribban!!! Hur i helvete tänker ni!!! Hur fan värderar ni!!!

Tyvärr är det så här det fungerar i sandlådan... Ännu mer tyvärr är det så här det fungerar i "vuxnas värld" också... Tyvärr är världen bara en jävla sandlåda!!! Så snälla... sluta lek så jävla duktiga och allvetande med erat jävla "den som ger sig in i leken...." För ni står inte för uttrycket när spaden väl ska tas tillbaka!!!

Det här är inte min värld att leva...

Jag vet inte vad som händer med mig... verkligheten(?!?) kommer i kapp mig och jag känner mig kränkt, utnyttjad, åsidosatt och förgänglig... Hur värderar, värderas och värdesätts man?!?

Folk tål inte att man säger ifrån. Reality bites! Man blir bemött med defensivitet, oförståelse, aggression eller ignorans... Tål du inte att dina vänner säger ifrån när det känns fel... men låter din omgivning spotta dig i ansiktet... vad är du då?!? Jagar du andras gunst men överger dina vänner... vad är du då?!?

Jag vet vem jag är... jag vet vad jag står för! Jag säger förlåt om jag har fel men står upp för det jag tror på! Står upp för dem som är mina vänner... Men vem står upp för mig...?

Den här världen är inte till för mig... inte min att leva... för den förstör mig...

Vi föds till ett ständigt lidande... och ibland vill man bara göra slut på det...

VIll inte...

Vaknade... tog medicinen i vanlig ordning... slöade lite... åt frukost... fick ett ryck o ville inte ha medicinen idag... orkar inte med en sån där dag till... paus please! Spydde som en galning men tror att det var till ingen nytta... Vi får väl se...

Solen skiner... men det gör inte jag...

Daisho

Fick min Katana och Wakizashi idag...

Jag tänker på "ingenting"

Fan va geggig i huvudet man blir av medicinen!!! Man är inte alls med i verkligheten... ex satt vi o åt och en kompis berättade om hur hon gjorde illa handen o bröt två ben i den... och jag tittade på henne och frågade va... bröt du revbenen?!? För jag tänkte på nåt helt annat!!! Absolut inte meningen att vara otrevlig eller ointresserad! Men jag e fan inte hemma, och det är på ett helt annat sätt en förut...

Nu förstår jag folk som svarar "Ingenting" på frågan "Vad tänker du på?" Det har fan aldrig hänt mig förut... jag har alltid tänkt på något... minst, även om det är galet, konstigt eller helt orelevant... alltid haft en tanke i huvudet!

La märke till idag vilken skillnad det blev när medicinen "gick ur kroppen" för då blev jag mer mitt vanliga jag, jag mådde bättre och var varken lika trög i huvudet eller knepig... Jag väntar och låter tiden visa hur jag bäst bör använda min medicin...

Var o kollade på Blueskungen och hans band när de lirade ikväll... träffade massa folk jag inte sett på länge... blandade känslor då jag kände mig konstig, seg o knepig o inte alls nå social alls egentligen... så istället för roligt så blev det lite jobbigt o jag kände mig skygg...

Åkte hem till Cviht och kollade TV o snacka istället... Det var trevligt och kändes skönare än att vistas bland alternativfulla valborgsfirare... Cviht är bra tycker jag!

Jag har ingen aning om hur folk egentligen uppfattar mig... endel tycker om mig... vissa älskar mig... endel accepterar mig... andra känner sig hotade (av någon anledning känner sig vissa hotade av starka personligheter), känner konkurrens (om vadå!?!), förstår sig inte på mig (det begär jag inte av någon), stör sig på mig eller nåt annat jag vet inte vad... men DÖM MIG INTE!!! För ni har förmodligen ingen aning!!!