Den som ger sig in i leken får leken tåla... eller?!?

Jag är liten, kanske något år och leker med mina små kompisar i sandlådan, jag har en hink o spade... Jag tycker synd om min lilla kompis utan varken hink eller spade... så jag lånar honom min spade med överenskommelsen att jag ska få den tillbaka... Strax vill jag bygga ett slott och då behöver jag min spade för att ösa sand i min hink. Men min lilla kompis vill inte ge mig min spade tillbaka! Han blir arg och använder min spade för att kasta gegga på mig... när jag blir ledsen och inte förstår varför jag inte får min spade tillbaka möts jag med ord som "den som ger sig in i leken får leken tåla!"

Ok... "den som ger sig in i leken får leken tåla" tänker jag och drämmer min hink i huvudet på min lilla kompis som börjar skrika högljött, tjuta o gråta... Genast kommer det folk och lyfter upp den gråtande lilla snorungen... "stackars liten... HUR kunde du Mjau!!!" Genast blir man dömd, tittad på med anklagande, oförstående ögon... hur kan hon vara så hjärtlös!!! Det är ju nåt fel på den där kattungen!!! Det blir BUP o spjälsäng för dig Mjau! Ingen vill eller får leka med dig!

Vad fan hände med "den som ger sig in i leken får leken tåla"!?! Hur kan det bli jag som är boven i sandlådan... Hur kan det vara snorungen till spadtjuv som det är synd om!!! Det var han som la ribban!!! Hur i helvete tänker ni!!! Hur fan värderar ni!!!

Tyvärr är det så här det fungerar i sandlådan... Ännu mer tyvärr är det så här det fungerar i "vuxnas värld" också... Tyvärr är världen bara en jävla sandlåda!!! Så snälla... sluta lek så jävla duktiga och allvetande med erat jävla "den som ger sig in i leken...." För ni står inte för uttrycket när spaden väl ska tas tillbaka!!!