Per aspera ad astra -- "Till stjärnorna genom svårigheter",

Nya smällar... när man trodde man äntligen kunde få gå vidare... lite gladare... några bekymmer fattigare...

Men man trodde fel! Pilutta mig... när jag är snäll så får jag betala för det också...

Jag vet att det är naiva tankar och så blåögda o korkade... men kan inte alla bara vara snälla mot mig... jag orkar inte mkt mer nu... Jag har inte gjort er något ont... jag vill bara väl!

Jag vill ju bara att mina vänner o de i min närhet ska må bra... jag gör allt jag kan för att folk omkring mig ska vara glada o lyckliga o bekymmerslösa... för är mina vänner glada så är jag glad...

Antar att jag får sluta upp att lösa folks problem... för det verkar mer slå tillbaka på mig... i nya problem o huvudbry... och svek... det verkar vara lätt att ta emot... men svårt att ge tillbaka... Det verkar vara lättare att vända ryggen till när man fått de sympatier eller den hjälp man behövde o ville ha... lättare att svika... än att hålla sitt ord... än att ge något tillbaka...

Trodde människan varken var blötdjur eller armfotingar.... fick för mig att människan hade ryggrad! Men se vad evolutionen gått snett...

Jag har ryggrad... tillhör jag då inte mänskligheten?!?

Hunting season

I've been a nice girl... too fucking nice... I had some to loose then... now I don't...

I's hunting season... I don't need a wisthle to make you come out from your dirty pits... I make you come to me.. or I'll hunt you down...

I'm the pitbull... you're the smallest fucking Chihuahua in the world... but you can't hide... You're not Tinkerbell who can run to Paris fucking Hillton to pay it allright.... You got non... cause you're wrong!!!

Think of me when you can't sleep at night... I'll come to hunt you down...

It's hunting season...

And it's all coming back to me...

I den där dåliga bemärkelsen... som ett brev på posten... eller rättaresagt... precis som ett brev i brevlådan!

Era jävla idioter... jag var borttagen från den där skiten... jag har redan gjort den här resan engång förut... fattar ni : JAG ORKAR INTE MER!!!

Är det så ni sköter ert företag... är det så ni blåser folk... är det så ni låter andra betala!!! Doh... det visste jag redan...

Jag hatar papper, jag hatar telefonköer, jag hatar brev, jag hatar telefoner, jag hatar att behöva städa andras skit, jag hatar mig själv för att jag var så jävla korkad o blåögd...

O vem fan e du!

Vissa saker förstår jag bara inte... Hur kan en människa som jag inte känner som inte har en susning om hur eller vem jag är kommentera vad eller uttycka en åsikt om eller ens kommentera något jag skrivit... På ett så urbota dumt och korkat vis! Personen klev långt över gränsen av vad som är godtagbart! Jag är trött på att inte säga ifrån! Trött på att låta vara! Ur less på att folk tror att dom kan trampa o förolämpa vem som hellst... i detta fall grovt förolämpa! Jag är inte vem som hellst... Jag är Jag!!! (Och jag är ju Gud i min egen tro.. för Jag tror på mig.. alltså finns jag... ;P)

Däremot är jag mycket mycket glad och värdesätter mina vänner... bra folk... vettiga människor... Tyvärr finns det alltid för få av dom! Men jag är glad för dom jag har... o dom som finns!!! Glädjen i att fortfarande finna nya människor med potentialt vett o personlighet! Ja.. man vet ju aldrig förän efteråt... Den dagen... Den besvikelsen... Jag kommer att uppskatta och tycka om dem fram till dess!

Love ya all...

Tack!

Tack ni fina underbara som hjälpt mig den här veckan! Jag är så glad att det finns folk som hjälper andra! Tack så fantastiskt mycket!!!

Jaha då kan man inte sova igen...

Samma gamla visa.. somnar sent (om man somnar alls).. vaknar sent... missar de där få minuterna på energikurvan man ev skulle kunna lägga sig o kanske ev somna för att man måste borsta tänder o grejja.. sen e man pigg igen...

Hur många timmar, veckor, månader i ren tid har man spenderat sömnlöst liggande i sängen i väntan på eventuell sömn? Lär bli ganska mycket på sammanlagt 30 år...

Sova är inte min starka sida... speciellt inte på natten... Nej det är inte för att jag jobbat natt för länge, nej det är inte för att jag vänt dygnet... Jag både tycker om och fruktar natten... mörkret... tystnaden... lugnet... ensamheten.... hjärnspöken o demoner (tro mig... jag jobbar på att få över dom på min sida... o jag gör framsteg...)

Det finns ett visst lugn, stillhet och tystnad nattetid. Jag tänker bättre och kan ofta reda ut grubblerier, tankar, problem och får en annan kontakt med mig själv... Samtidigt är det samma tidpunkt då det kan vara som svårast, mörkast, jobbigast, svartast och man är mest ensam i hela världen... Ibland vågar man inte gå o lägga sig helt enkelt... Dom som förstår vet hur det är... dom som inte förstår... skratta er lyckliga! Det är lättare att sova på dagen... då det är ljust... och tryggt...

Det är som jag brukar säga till folk som inte kan förstå att man kan må så dåligt att vissa moment är helt oöverstigliga och oöverkommliga... helt enkelt icke utförbara. Att man bar inte kan, eller är kapabel till något... Bra säger jag... Var glad! Jag hoppas du aldrig behöver förstå, eller känna den känslan!

Visst har man blivit besviken och irriterad och förtvivlad när folk inte förstår, dömmer en eller tycker att man är knäpp o konstig. Men det är faktiskt inte mitt fel att dom inte förstår! Jag dömmer dom inte för det... jag pratar bara inte med dom om det, för det är ingen ide, för dom har ingenting att tillföra den delen i mig. Behöver inte betyda att dom är mindre viktiga för mig som personer, kompisar eller vänner...

Dock tror jag att om man har mått riktigt åt helvete, varit på botten där allt är kolsvart och trillat ner i ett hål så man kommit ännu längre ner... men ändå tagit sig upp, kämpat och fortsatt kämpa vidare... då blir man en bättre medmänniska. Har större förståelse för andra människor och dömmer dom inte lika fort...

Nu då!

Om jag bara skiter i hur andra beter sig.. o gör det bara bra för mig och folk runt omkring mig oavsett hur dom handlar... hur fel kan det gå då? Jag provar... Jag vill må bra!!!

Varför?

Min ilska, hatet o förakt är resultat av mänsklighetens oförmåga att vilja andra väl! Jag vill alla andra väl, varför vill de inte mig väl?

Om andra la ner lika mycket tid på sig själva och sitt och andras väl som de lägger ner på att snacka skit, skvallra och spekulera om andra kanske de skulle komma någonstans med sig själva... men nu har de bara tid för andra.. men inte i den positiva bemärkelsen... inte undra på att folk inte utvecklas...

Tänker folk på vad dom eg. säger...

Undrar om folk egentligen tänker på det dom säger ibland... o när man påpekar att det kanske är olämpligt eller kränkande ändå hävda att det är ok? Tänker man då.. eller är man mest rädd för verkligheten?

"Vi ska våldta era horor..." Väldigt vanlig och kanske harmlös... men mest för den som aldrig blivit våldtagen själv...

Prova på att bli våldtagen o sjung lika glatt efteråt.. eller varför inte sjunga under själva "akten"?

Bara en reflektion...

Hat... förakt!!!

Hatet, det konsumerar mig, bryter ner mig o får mig att gå sönder innombords... Det kokar i mig men jag kan inte annan göra än att sitta här och känna... maktlöshet... Hur kan folk vara så ryggradslösa!

I stick to "What goes around comes around"...

Men vad fan kommer tillbaka till mig!?!? Visst det slår tillbaka på dom som fått mig må dåligt, dom som är värdelösa kryp... men vad får jag!?! Skadeglädje är inte riktigt min grej... När kommer jag få tillbaka allt det jag gett!?!

Föraktet jag känner inför dom som gjort mig eller andra fel svider o vrider till det vett man egentligen borde ha till ovett... förtär mig innifrån... fortfarande maktlös...

Elden i min själ som borde brinna för dem som jag tycker om o bryr mig om.... brinner nu i mitt huvud.. får mig att må dåligt... får mig att känna mig bränd..

Ni förstör bra människor!!! Jag hatar er!!! Jag föraktar er!!! Men ni förtjänar inte ens mitt hat!!!