Ömklig...

Jag brister i gråt... ögonen vattnas och tårarna rinner... det svider i hjärtat och logiken i hjärnan hjälper inte ett skvatt... Det värker i bröstkorgen och jag känner mig förtvivlad... och förvirrad... och ensam... ensam ensam ensam...

Dessa stunder kommer då och då... när jag inser att jag har så mycket mer att ge... så mycket kärlek som aldrig kommer få se dagen ljus, just för att det finns för mycket... Det finns ingen med förmåga att ta mot allt jag har att ge... som jag vill eller kan ge det till... och som kan ge mig det jag behöver tillbaka... Jag har lärt mig leva med tanken att aldrig finna någon... För vem orkar leva med någon som jag... när jag knappt orkar leva med mig själv...

Päron och Hallongodis!

Hum... var inte så aggressiv och destruktiv idag... däremot såsig och disträ... alltid en framgång... Hade nog varit bättre att tagit 2/3 dos idag iallafall för jag hade glömt att föräldrarna skulle komma till Stan... Och jag hade glömt att ladda mobilen så den var inte påslagen... =( Förlåt mamma o pappa!) Hann träffa dom en sväng ändå!

Hade en mycket trevlig eftermiddag/förkväll med Hallongodis... Vi käkade... (jaja.. jag försökte äta iallafall... Hel dos=dålig aptit) gick en lång promenad i det fina vädret... Promenerade på ställen Hallongodis inte sett på ett par år... (1-2-3 KVV?!? Eller inte!!! Halv internskämt... som precis blev ännu roligare... så fängslande!!! Hehe... Cellan... Eh... *Hejda mig!!!*) Jaja.. avslutade promenaden med en te... Sen så måste Hallongodis hem...

En ganska trevlig dag trots allt ändå!

Experiment med medicin...

Idag hel dos... känns inte så bra... ska dricka mer vatten och vila ett tag... imorgon måste jag nog ta 2/3 dos för jag ska jobba... man kan ju inte slänga galgar på folk för att dom är irriterande... Ja folket alltså...

Och nu får det vara nog! Jag vill stänga det där jävla kapitlet! Inventera era jävla liv o se att det finns nåt där som inte stämmer!!! Jag vill fortsätta i livet även om ni stannat för länge sedan...

Ack ack pollenattack...

Jag tog bara 2/3 delars dos idag med... kändes bra idag med... kanske det är den rätta dosen och när det är jobbigt kan man ta hela.. hum... för det är ju inte bra att vilja gå runt o slå, lemlästa och tortera döda mörda ihjäl folk dagarna i ända... även om det kanske skulle bli en bättre värld... hum... Hel dos kanske inte är så dumt ändå... folk kanske lär sig o veta hut med några fingrar färre än alla andra... Haha... hugger av mitten fingrarna så de aldrig mer kan peka finger åt nån... Just det.. hur kul blev det nu då!?! Fuck U right back!!!

Pollen o astma har tagit över min kropp och tänker eliminera mig... hjärnan är full av nys. Lungorna fulla med host och luftrören fulla med ont... gräsligt med gräsallergi!!!

Allergifri allergisk katt...

Idag tog jag bara 2/3 av min medicindos... det känns bättre och jag har inte varit lika aggressiv, destruktiv och såsig i huvudet... dock har pollen och astma slagit till och jag sitter och hostar lungorna och luftrören i bitar... ont gör det!!! Hur mycket citodon och honungste måste man häva i sig för att få en kvarts host o smärtfri stund!

Gick hem tidigt idag för jag kände att jag inte kunde gå runt o hosta hela tiden... det tar på krafterna...

Imorgon försöker vi med en hel dos igen....

Den som ger sig in i leken får leken tåla... eller?!?

Jag är liten, kanske något år och leker med mina små kompisar i sandlådan, jag har en hink o spade... Jag tycker synd om min lilla kompis utan varken hink eller spade... så jag lånar honom min spade med överenskommelsen att jag ska få den tillbaka... Strax vill jag bygga ett slott och då behöver jag min spade för att ösa sand i min hink. Men min lilla kompis vill inte ge mig min spade tillbaka! Han blir arg och använder min spade för att kasta gegga på mig... när jag blir ledsen och inte förstår varför jag inte får min spade tillbaka möts jag med ord som "den som ger sig in i leken får leken tåla!"

Ok... "den som ger sig in i leken får leken tåla" tänker jag och drämmer min hink i huvudet på min lilla kompis som börjar skrika högljött, tjuta o gråta... Genast kommer det folk och lyfter upp den gråtande lilla snorungen... "stackars liten... HUR kunde du Mjau!!!" Genast blir man dömd, tittad på med anklagande, oförstående ögon... hur kan hon vara så hjärtlös!!! Det är ju nåt fel på den där kattungen!!! Det blir BUP o spjälsäng för dig Mjau! Ingen vill eller får leka med dig!

Vad fan hände med "den som ger sig in i leken får leken tåla"!?! Hur kan det bli jag som är boven i sandlådan... Hur kan det vara snorungen till spadtjuv som det är synd om!!! Det var han som la ribban!!! Hur i helvete tänker ni!!! Hur fan värderar ni!!!

Tyvärr är det så här det fungerar i sandlådan... Ännu mer tyvärr är det så här det fungerar i "vuxnas värld" också... Tyvärr är världen bara en jävla sandlåda!!! Så snälla... sluta lek så jävla duktiga och allvetande med erat jävla "den som ger sig in i leken...." För ni står inte för uttrycket när spaden väl ska tas tillbaka!!!

Det här är inte min värld att leva...

Jag vet inte vad som händer med mig... verkligheten(?!?) kommer i kapp mig och jag känner mig kränkt, utnyttjad, åsidosatt och förgänglig... Hur värderar, värderas och värdesätts man?!?

Folk tål inte att man säger ifrån. Reality bites! Man blir bemött med defensivitet, oförståelse, aggression eller ignorans... Tål du inte att dina vänner säger ifrån när det känns fel... men låter din omgivning spotta dig i ansiktet... vad är du då?!? Jagar du andras gunst men överger dina vänner... vad är du då?!?

Jag vet vem jag är... jag vet vad jag står för! Jag säger förlåt om jag har fel men står upp för det jag tror på! Står upp för dem som är mina vänner... Men vem står upp för mig...?

Den här världen är inte till för mig... inte min att leva... för den förstör mig...

Vi föds till ett ständigt lidande... och ibland vill man bara göra slut på det...

VIll inte...

Vaknade... tog medicinen i vanlig ordning... slöade lite... åt frukost... fick ett ryck o ville inte ha medicinen idag... orkar inte med en sån där dag till... paus please! Spydde som en galning men tror att det var till ingen nytta... Vi får väl se...

Solen skiner... men det gör inte jag...

Daisho

Fick min Katana och Wakizashi idag...

Jag tänker på "ingenting"

Fan va geggig i huvudet man blir av medicinen!!! Man är inte alls med i verkligheten... ex satt vi o åt och en kompis berättade om hur hon gjorde illa handen o bröt två ben i den... och jag tittade på henne och frågade va... bröt du revbenen?!? För jag tänkte på nåt helt annat!!! Absolut inte meningen att vara otrevlig eller ointresserad! Men jag e fan inte hemma, och det är på ett helt annat sätt en förut...

Nu förstår jag folk som svarar "Ingenting" på frågan "Vad tänker du på?" Det har fan aldrig hänt mig förut... jag har alltid tänkt på något... minst, även om det är galet, konstigt eller helt orelevant... alltid haft en tanke i huvudet!

La märke till idag vilken skillnad det blev när medicinen "gick ur kroppen" för då blev jag mer mitt vanliga jag, jag mådde bättre och var varken lika trög i huvudet eller knepig... Jag väntar och låter tiden visa hur jag bäst bör använda min medicin...

Var o kollade på Blueskungen och hans band när de lirade ikväll... träffade massa folk jag inte sett på länge... blandade känslor då jag kände mig konstig, seg o knepig o inte alls nå social alls egentligen... så istället för roligt så blev det lite jobbigt o jag kände mig skygg...

Åkte hem till Cviht och kollade TV o snacka istället... Det var trevligt och kändes skönare än att vistas bland alternativfulla valborgsfirare... Cviht är bra tycker jag!

Jag har ingen aning om hur folk egentligen uppfattar mig... endel tycker om mig... vissa älskar mig... endel accepterar mig... andra känner sig hotade (av någon anledning känner sig vissa hotade av starka personligheter), känner konkurrens (om vadå!?!), förstår sig inte på mig (det begär jag inte av någon), stör sig på mig eller nåt annat jag vet inte vad... men DÖM MIG INTE!!! För ni har förmodligen ingen aning!!!