Leva låta dö...

Blickar mot framtiden och var jag vill komma... försöker hitta rätt väg... Kartlägga vidderna jag lagt bakom mig... utifall jag skulle gå vilse och måste vända om...

Slöheten och bristen på känslor jag känner säger dom beror på att jag nu befinner mig i ett stadie närbeläget "normalitet"... Fungerar det för mig?!?

Dom säger att jag måste lära mig leva med det... att finna det som mitt normaltillstånd... Dom säger att det inte är nyttigt för varken kropp eller psyke att pendla upp och ner i känslor och energi... men ska jag lära mig att leva halv? Ska jag lära mig leva med halva mig?!?

Jag väntar och analyserar... man måste prova resultatet fullt ut innan man kan förkasta det om resultatet inte är tillfredställande eller uthärdligt...

Det är inte hälsosamt för kropp och knopp att känna så mycket som jag gör... Det är inte hälsosamt att ha sånna energi toppar och dalar som jag har... Men kan jag leva utan? Kan jag leva ett halvt liv... leva med bara halva mig?!? Är det då inte bättre att leva ett fullt liv, hela mitt liv... hela jag... även om livet blir kortare så har jag väl ändå levt längre...