Honey I´m home!

Det var svårt att åka hem... gick ensam runt i Systers stora villa medan dom gjorde ärenden... Jag längtade hem... men kände ändå att det var jobbigt att komma hem till... ingenting...

Satt på tåget och kände hur jag krympte... kändes som det satt trådar i alla kroppsdelar och organsom alla drogs samtidigt in mot hjärtat... så att man bara ville krypa ihop i fosterställning...

Och när jag låste upp dörren till min lägenhet möttes jag av neddragen rullgardin, mörker och tidningar på golvet... ett litet halv kaos i hallen... precis som jag lämnat det... ensam är skönt ibland... men just nu var det bara jobbigt... jag gick in, drog upp rullgardinen och satte mig på soffkanten och grät... grät och grät... av ingen speciell anledning... ibland är det bara jobbigt att leva...