I bland har man ingen aning...

I dag har varit en ganska bra dag egentligen... med folk som jag uppskattar och tycker om... vet inte hur jag ska avsluta den här meningen...

Jag mår så att jag inte kan beskriva det... det kryper i kroppen på mig och jag mår illa, känner mig illa till mods... har svårt att finna acceptans i verkligheten men försöker ändå... försöker hitta ett sätt att förhålla mig till den nya verklighet som uppenbarat sig för mig... ett sätt som inte får mig att gå under... vill vända mig ut och in och tömma hjärnan på tankar, kroppen på spänningar och känslor... det gör ont, svider, stör och förgör... samtidigt så upskattar jag nya saker...hittar nya saker att lägga fokus på... nya insikter och reflektioner... förändring! Jag försöker! Jag kommer att lyckas... jag kommer att falla igen... och jag kommer resa mig... Jag kommer alltid att kämpa!

Tack till mina vänner, tack till er som inte dömmer mig, till er som ser mig för den jag är, som tar mig för den jag är, till er som är äkta och inte räds det som är annorlunda. Jag kanske är dålig på att visa uppskattning, om det vet jag inget, jag försöker... men ni ska veta hur mycket jag värderar det!!!