Varför är ensamheten så skrämmande... varför kryper den inpå mig och omsveper mig med sin ångestfyllda mantel... allt blir mörkt... dystert... destruktivt och ångestladdat...
Jag kan inte sova... Jag kan inte äta... för att jag är för seg för att laga mat... och för trött för att jag inte ätit något... jag kan inte förmå mig att göra något vettigt om jag inte vet att jag har något att se fram mot... Vad fan e det för jävla liv...
Varför är jag så fruktansvärt beroende av stimulans, sysselsättning och sällskap... när jag samtidigt inte förmår mig ta tag i något själv... när jag inte orkar med mig själv ens... hur ska jag då kunna förvänta mig att någon annan ska göra det...
När börjar mitt liv...?
Sommardoft
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar