Mjau ditt emo!

En vecka... o nu e man typ neg o aggro i stället... innåtvänd o passiv... fyra dagar kvar till ökad dos... hålla ut fyra dagar! Utan att slå någon eller dra allt för många i öronen... (förlåt Vidar)

Känner hur tålamodet bara rinner av mig på mindre än en sekund! O sen e det fräs som gäller! Vågar mig knappt ut... en tunn linje mellan skratt, gråt, cynisk uppgivenhet och aggressivitet... Det brinner inte i huvudet lika kraftigt dock! Vilket är bra... Vilket huvud klarar hur många explosioner som hellst! (Vi låter den frågan vara obesvarad tack...)

Känner mig både lyckligt lottad i livet för att vara jag... men samtidigt är det som ett straff... men vi är ju födda till ett ständigt lidande... så är jag nåt jävla idealiskt prakt exempel!?! Liten kort o knubbig, godtrogen, dumsnäll, emo, aggro, destruktiv och lurad?!? Men ändå älskad?!? Av någon?!? Någon gång... kanske... Mjau din jävla EMO JÄVEL till katthelvete!!!