Jaha då kan man inte sova igen...

Samma gamla visa.. somnar sent (om man somnar alls).. vaknar sent... missar de där få minuterna på energikurvan man ev skulle kunna lägga sig o kanske ev somna för att man måste borsta tänder o grejja.. sen e man pigg igen...

Hur många timmar, veckor, månader i ren tid har man spenderat sömnlöst liggande i sängen i väntan på eventuell sömn? Lär bli ganska mycket på sammanlagt 30 år...

Sova är inte min starka sida... speciellt inte på natten... Nej det är inte för att jag jobbat natt för länge, nej det är inte för att jag vänt dygnet... Jag både tycker om och fruktar natten... mörkret... tystnaden... lugnet... ensamheten.... hjärnspöken o demoner (tro mig... jag jobbar på att få över dom på min sida... o jag gör framsteg...)

Det finns ett visst lugn, stillhet och tystnad nattetid. Jag tänker bättre och kan ofta reda ut grubblerier, tankar, problem och får en annan kontakt med mig själv... Samtidigt är det samma tidpunkt då det kan vara som svårast, mörkast, jobbigast, svartast och man är mest ensam i hela världen... Ibland vågar man inte gå o lägga sig helt enkelt... Dom som förstår vet hur det är... dom som inte förstår... skratta er lyckliga! Det är lättare att sova på dagen... då det är ljust... och tryggt...

Det är som jag brukar säga till folk som inte kan förstå att man kan må så dåligt att vissa moment är helt oöverstigliga och oöverkommliga... helt enkelt icke utförbara. Att man bar inte kan, eller är kapabel till något... Bra säger jag... Var glad! Jag hoppas du aldrig behöver förstå, eller känna den känslan!

Visst har man blivit besviken och irriterad och förtvivlad när folk inte förstår, dömmer en eller tycker att man är knäpp o konstig. Men det är faktiskt inte mitt fel att dom inte förstår! Jag dömmer dom inte för det... jag pratar bara inte med dom om det, för det är ingen ide, för dom har ingenting att tillföra den delen i mig. Behöver inte betyda att dom är mindre viktiga för mig som personer, kompisar eller vänner...

Dock tror jag att om man har mått riktigt åt helvete, varit på botten där allt är kolsvart och trillat ner i ett hål så man kommit ännu längre ner... men ändå tagit sig upp, kämpat och fortsatt kämpa vidare... då blir man en bättre medmänniska. Har större förståelse för andra människor och dömmer dom inte lika fort...